Jag är väldigt utställningsintresserad och hade lusläst stamtavlor och försökt ringa in vad jag var ute efter. Att det blev just den här tjejen var inte en slump. Tanken är att jag ska ställa ut henne och jag hoppas att hon kommer att tycka det är lika kul som jag.
Efter mycket läsning och undersökning om olika hundraser som jag kunde tänka mig så fastnade jag till slut för Cavalier och det ångrar jag inte en sekund. Vilken härlig ras!
Jag måste säga att det inte alls har varit så jobbigt som jag trodde att det skulle vara. Visst, första tiden var lite jobbig med att stiga upp mitt i natten för att Lexie behövde kissa. Det där med vaknätter hade vi liksom lagt bakom oss när pojkarna blev större:-). Men det tog inte alls lång tid innan hon sov hela nätterna.
Något som däremot har varit lite jobbigt och som jag tycker har tagit längre tid än förväntat är det här med att få henne rumsren. Nu är hon 5 månader och jag kan inte säga att jag litar på att det inte händer något inne. Visst idag har hon varit jätteduktig men, gud vet hur morgondagen kommer att bli.
Men, Cavalierer är otroligt lättlärda hundar och det var väldigt roligt på valpkursen vi gick. Nu gäller det att förvalta all kunskap och öva, öva. För det är ju så, valpkursen är inte till för att lära hunden utan för att hundägaren ska lära sig och ta med sig hem. Sedan gäller att öva, öva, öva.
Precis samma sak gäller för utställningsringen. Lexie ska vänja sig vid miljön på en utställning, massa hundar och människor som kan distrahera, gå fint, stå, acceptera att främmande människor känner och klämmer och ska titta på tänder. Och så är det det här med utställningskoppel. Det är ganska annorlunda mot ett vanligt koppel och halsband. Men, sakta men säkert. Vi ger inte upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar